Aldrig klar
Nu när ställandet går som ett smäck (nåja), då sitter Pumba lite snett och han sätter sig ostadigt, alltså ibland nära, ibland längre bort, ibland rakt, ibland snett. Det enda som är kvar är att han ställer sig på huvudet istället...
Så visst är man nervös för första starten den 26/4 och det gör inte saken bättre att vår tränare säger när jag berättar att jag anmält oss, att då får vi träna mycket de sista veckorna om vi ska klara det...
Så lite pepp, please....
För vad är det värsta som kan hända? Att vi bryter? So what? Då får vi väl göra det. För någon måste vara sämst så de andra kan känna sig bra.
Det kanske är min lott i hundsporten, höja de andras självförtroende...
