Livsnjutare som försöker skapa mindre sopberg och leva mer giftfritt” på liten yta med make, hundar och vänner/familjen som kommer på besök.
Njuter alltid av en stor härlig kopp te
Igår hade vi vårt första träningspass i kursen "inför lydnadsklass1".
Det var en frustrerande kurs. Först stress på jobbet, skynda sig hem. Slänga i sig mat, in med hunden i bilen och dra iväg för att hinna i tid.
DÅ har man andan i halsen, DÅ pumpar adrenalinet för fullt.
Frustrationen bestod i att med en massa pumpande adrenalin sitta ner och lyssna på trevligt småprat cirka en timme.
Sedan blev det platsliggning med hundarna. Här var det inte fråga om att få hunden att lägga sig ner och ligga där, nej här ska man innan säga hur man vill att hunden ska ligga och hur den ska lägga sig ner och i vilket tempo. Hur i jisse namn ska jag veta vad jag vill? jag går en kurs för att få veta vad det är jag vill och få verktyget för att nå målet...
Men det är bara att tänka om, kursen är till för att jag ska bli irriterad, gå hem och googla på olika lösningar för att nå målet som jag innan inte visste att jag hade, men fick fram via googling.
När den här kursen är klar kommer jag vara expert på googling.
Mål? vad har jag för mål till nästa lektion om två veckor? Jo att Pumpa ska i rasande tempo falla pladask ner på marken vid kommendering "ligg". Han får gärna hålla uppe huvudet och titta nyfiket på allt runtomkring, för vi gör det här för det är kul och vi gör det här tillsammans...