Rymmarna

Hundarna börjar kräva mer, eller så är det jag som ger dem mindre.
Båda två har börjat ta sig från trädgården för att själva bestämma promenadstråk och tempo.

Gamlingen Pumba (4,5år) tar en lov runt området, sniffar in nya buskar och stolpar och går hem igen. Undrar lite varför jag skäller, han skulle bara....

Tonåringen Nino (8mån) däremot kör högre tempo. Där går man bärsärkargång hos de närmsta grannarna, vidare till området ovan som vi inte besöker sÅ ofta. Drar några sladdande varv i folks garage, vidare till deras altaner, väcker katten, upptäcka att katter inte alltid är att leka med. Ser man matte komma girar man förbi henne glatt skällande för att vara säker på att hon inte har missat att man är ute på olovligheter.
Kommer även husse frÅn andra hållet, då är det riktig fest. Då kan man springa som en åtta runt dessa...

Livet med hund är sällan glamoröst...